Från Shoal Bay till Melbourne (DÅLIG UPPDATERING mer inlägg kommer!!)
Från Shoal Bay till Melbourne
Känslan att lämna jobbet var UNDERBAR för oss båda. Mer specifikt för att stämmningen var dålig på jobbet då kocken var otrevlig mot allt och inget. Förväntasfulla att få lämna Shoal Bay åkte vi iväg till Newcastle som blev vårat första stopp. Vi kom inte så långt, eftersom vi gjorde en rejäl städning av bilen innan vi åkte. I Newcastle stannade vi på vårt kära hostel som varit vårat hem under tre veckor i december. Där fick vi ett kärt återseende av några vänner som fortfarande bodde kvar.
Morgonen därpå åkte vi iväg tidigt med Hunter Valley i sikte. Många hade tipsat om detta område så vi bestämde oss för att ta en sväng förbi. Hunter Valley är ett vingårdsdistrikt med över 150 vingårdar, ölbryggerier och ostfabriker. Vi lyxade till vår vardag med att gå på både vin och ostprovning. Okunniga som vi är blev det en ny upplevelse där vi faktiskt kunde känna smått skillnad på vinsmakerna. En förklaring är väl också att vi kunde jämföra dem när de stog bredvid varandra (lite svårt att ha vinprovning hemma). Ostarna var riktigt goda förutom en som luktade och smakade prutt. Daniel har provat rött vin som faktiskt inte var odrickbart och har dessutom fått smak för blåmögelost. Joanna har däremot inte fattat tycke på dem planen än, men hon är ännu ung. Efter att ha samlat ihop lite vuxenpoäng fortsatte vi vår resa neråt genom Wollombi. Vägen dit var genom vackra dalgångar och böljande landskap. Natten började närma sig och vi stannade i Wollombi över natten. Den lokala puben erbjöd gratis övernattning på deras enorma privata gräsmatta, vilket var perfekt för oss. Riktigt snällt av dem! Resan fortsatte förbi Sydney där vi självklart tog ännu ett stopp på IKEA för en köttbullslunch. Efter en timmes färd från sydney sov vi på en rastplats, lagade och åt middag i regn och skur. Det var en av dem kallaste nätterna vi upplevt i Australien. Nästan så att man ville ha vantar och mössa på.
På grund av vädret vaknade vi därför tidigt och tog vårt pick och pack till Canberra. Solen sken upp och vi åt en härlig lunch vid floden med utsikt över hela staden. Det blev en kort visit i huvudstaden för att hinna i tid till Melbourne (för att möta upp Johanna och Dessan). Vi beslutade oss för att ta en mindre och lite mer spännande väg. Hamnade i Cooma som visade sig vara en semesterort/skidort där vi spenderade natten på en camping. Utan någon som helst koll på området visade det sig att Australiens högsta berg låg i närheten. Vi passade på när vi väl var där och bestämde oss att självklart ta en vandringstur på berget. Efter en lifttur upp och 4 timmars vandring hade vi bestigit Australiens högsta berg på cirka 2200 m.ö.h. och kunde äta en välförtjänt lunch och dricka en kall öl på toppen. Vyn från toppen var såklart fantastisk och vi ångrar inte att vi tog en sväng förbi. Innan mörkret slog in åkte vi vidare på slingriga vägar ner till Albury där vi bodde på en camping.
Utcheckning som vanligt vid 10-tiden och det var bara att sätta sig i bilen igen för avfärd mot Melbourne. När vi kom fram hade vi hunnit bli ordentligt hungriga så en picknick i parken med utsikt över staden blev perfekt. Johanna och Dessan skulle anlända om två dagar så vi hade lite tid över. Den som sa att man ska ta det lugnt under semestern har goda förutsättningar för att känna sig utvilad... Men vi är inte på andra sidan jorden för att vila, så därför åkte vi direkt efter lunchen vidare mot Great Ocean Road. Vägen binder samman Melbourne och Adelaide längs Australiens södra kustremsa och uppvisar fantastiska vyer. Innan vi kom fram till denna fantastiska upplevelse var vi ”tvungna” att stå i bilkö i två timmar. Vad orsakade denna stora kö?! Såg ut som ett event så vi svängde in och frågade:
- ”Hey what kind of event is this?”
~ ”It’s Sting and Paul Simon playing!”
Naturligtvis hade vi inga biljetter så vi fick tyvärr åka vidare. På grund av den långa bilkön hade hunnit mörkna så vi bestämde oss för att ta in på en camping precis i början av the Great Ocean Road. Dagen efter var vädret lite molnigt, men vi var redo för bilvägen som hade fått ryktet att vara ”helt fantastisk”. Tyvärr var bilen inte lika redo som vi var… Ännu en gång startade inte bilen och vid tidigare tillfällen hade det löst sig självt efter ett tag, men inte denna gång. En bilmekaniker fick komma och titta på vår pärla. Det tog honom ungefär fem minuter av sladdpillande och 130 dollar i fickan sen var problemet löst. Orsaken till problemet visade sig vara en kabel mellan batteriet och startmotorn inte var i ordentligt. Nu vet vi i alla fall vad problemet var och kan i framtiden förhoppningsvis lösa det själva utan att behöva lägga ut massa pengar i onödan. Vi kunde tillslut köra vidare och få skåda dem vackra vyerna. Daniel var lite besviken dock. Trodde att det var något jätte spektakulärt som all reklam visar. Det var dock ”bara” en lång väg längst havet, som ändå erbjöd väldigt vackra vyer. En runda längst vägen och tillbaka mot Melbourne!
